Ljuga eller vara ärlig?

I går visade maken mig en artikel där de stod att det kunde vara skadligt att ljuga för sina barn att tomten finns, de menade på att det kan skada barnens förtroende för sina föräldrar när de får reda på att tomten egentligen inte finns. De ansåg också att vi enbart upprätthåller myten om tomten för vår egen skull, för att vi vill återuppleva vår egen barndom.

 

Jag har lite svårt att tro att barn skulle ta skada av att tro på tomten, jag kommer ihåg när jag var liten och förstod att det var någon som klätt ut sig till tomten. Det var ingen större grej för mig och jag har aldrig känt att jag inte kunnat lita på mina föräldrar på grund av det heller. Men samtidigt så tyckte jag att det var lika spännande med tomten ändå fast jag visste att det var någon som klätt ut sig.

 

Jag och maken talade lite om det igår och han menade på att det är svårare för våra barn att upptäcka att tomten inte är på riktigt i och med att vi hyr en tomte som barnen och vi inte känner. Jag tycker ju om att skapa spänning för barnen så tomten kommer och "lämnar" brev ibland i deras postlådor som de har och sen har jag köpt en elf on the shelf som ska komma varje år dag i december.

 

Såg att en del menade på att vi lär våra barn att vara ärliga men samtigt ljuger vi själva om bland annat tomten och att det skulle vara helt fel,

Jag förstår hur de tänker men jag kan inte riktigt tycka att jag ljuger för barnen, jag har inte direkt sagt att han finns men visst låter jag dem tro att han finns. Men jag gör det definitivt inte för min egen skull, det är enbart för jag ser deras glädje och förväntan när de talar om tomten och nissarna.

 

 

 

Vad tycker ni om att "ljuga" för barnen om tomten ? Hur gör ni hos er ?

Jag ser inget fel i att låta barnen tro på magin med jultomten så länge som möjligt. Jag kommer absolut inte ihåg det som något dramatiskt att själv sluta tro på tomten. Mina barn är vuxna idag och jag upplevde inte det alls som något dramatiskt när de slutade tro på tomten. Behåll magin så länge det går, finns inget som ett barns ögon på julafton, helt magiskt.

Håller absolut med "Anette" ovanför, barn ska få vara barn och tro på magi. Finns tillräckligt med tid för att upptäcka allt elände i världen, så att säga att det är skadligt att "ljuga" om tomten tycker jag är urlöjligt! Jag hade dock en annan upplevelse när jag var liten. Min mamma försökte i flera år snällt förklara för mig att tomten inte fanns, då jag började bli lite för stor för att tro på tomten, men jag vägrade lyssna på det örat, så hon hade det lite jobbigt där ett tag :P Antar att jag ville behålla magin så länge som möjligt, så när hon väl sa till mig så det gick in, blev jag förtvivlad och otröstlig ett par dagar. Men det gick över, och jag led inga men av det senare, eller tappade nåt förtroende för mina föräldrar för det :)